En sommar i Brighton - Bokrecension

Jag hade inte så där vrålhöga förhoppningar för En sommar i Brighton. Enda sedan sommaren dök upp i april-maj någon gång så har jag slukat varenda feelgood bok jag har kunnat komma över. Jag älskar verkligen feelgood böcker, det är så skönt att kunna koppla av med en bok som inte är allt för allvarlig. Men problemet som kan bli när man bara läser böcker från en enda genre är att det blir alldeles för mycket av en och samma sak, det kan liksom bli för mycket av det goda, som man säger. Då kan dem bli väldigt intetsägande och bara flyta ihop i mängden av alla andra böcker, och lite så känner jag att det har blivit efter den här sommaren när jag knappt har läst annat än feelgood.

Men jag tyckte nog ändå att den här stod ut lite i mängden.

I en sommar i Brighton får vi följa tre unga kvinnor som befinner sig på tre helt olika platser i livet. Rosa har precis sadlat om till att bli kock och jobbar nu i köket på ett fint hotell. Tyvärr är kockjobbet inte riktigt så roligt som hon hade tänkt sig. Chefen är gräslig och skriker och kastar saker efter sina anställda. Han får verkligen Rosa att överväga om hon verkligen har gjort rätt val när hon lämnade sitt gamla jobb för att följa sin dröm. Är det verkligen värt det? Samtidigt blir grannfrun allvarligt sjuk och på vägen ut till ambulansen ber hon Rosa ta hand om hennes tonårsdotter. Ska Rosa ta hand om någon annans barn? Och en tonåring dessutom? Vad vet Rosa egentligen om att ta hand om barn, eller tonåringar för den delen, hon som knappt kan ta hand om sig själv.

Georgie har lämnat familj, jobb och vänner och flyttade med sin pojkvän till Brighton så att han ska kunna förverkliga sin karriär, men väl på plats förändras han och Georgie börjar undra om flytten verkligen var en så bra idé trotts allt. Georgies pojkvän börjar bli irriterad, kort i tonen, är alltid upptagen med jobb och har aldrig tid att umgås med henne längre, utan går alltid bara direkt till sängs så fort han kommer hem. För varje dag som går verkar det allt mer som att deras förhållande är dömt att misslyckas och hennes pojkvän verkar inte ett dugg intresserad av att hjälpa till att rädda det. Vad ska Georgie ta sig sig till? Borde hon stanna och slåss för deras förhållande eller borde hon bara strunta i allt ihop och flytta tillbaka igen.

Charlotte har varit med och det som ingen borde behöva vara med om, hon har förlorat någon. Sorgen och saknaden är enorm och därför drar sig Charlotte alltmer tillbaka och lämnar lägenheten allt mer sällan. Men för varje dag som går kommer hon allt längre från den vanliga vardagen och samhället och det blir allt svårare att hitta en väg tillbaka till en vanlig vardag. Men under speciella omständigheter så lär Charlotte känna granntanten som bor högst upp i huset och de skapar en alldeles särskild och något annorlunda relation till varandra.

Ingen av dessa tre kvinnor känner varandra sedan tidigare, men genom olika omständigheter förs de samman och blir goda vänner.

Jag tycker tempot är härligt högt för att vara en feelgood bok, den är inte så där långsam som de annars kan vara. Jag tycker också att det är en trevlig omväxling att vi byter mellan de olika karaktärerna. Vi stannar aldrig för länge hos någon utan byter rask vidare. Jag tycker även att de olika ämnena och problem som de olika personer hamnar inför känns relevanta och vardagsnära. De är inte fiktiva händelser som är påhittade för att vara nytt och roligt, utan det är riktiga problem tagit från vardagen, som skulle kunna hända vem som helst av oss.

Jag är sällan något större fan av flerpersons perspektiv men jag tycker att man har gjort det väldigt bra i den här boken. Det största problemet, om du frågar mig, brukar vara att det är svårt att veta när de byter karaktär för att författarna brukar göra ett för dåligt jobb med att särskilja karaktärerna och få dem att låta unika. Det tyckte jag inte var ett problem i den här boken, karaktärerna är väldigt olika och har tydliga personliga drag som gör det lätt att skilja dem åt.

Brighton, som boken trotts allt är döpt efter, ser vi ganska lite av. Även alla de tre kvinnorna rör sig runt om på olika ställen i Brighton känner jag att jag inte får mycket mer än en allmän bild av staden.

Jag gillade verkligen boken och tyckte att det var en lagom härlig bok med en touch av allvar, allt är minsann inte bara guld och gröna skogar. Det här är en perfekt bok för dig som vill ha något avslappnat att läsa men som ändå innehåller lite spänning och inte allt för mycket kärleksdrama.

Har du läst boken? Vad tyckte du? Håller du med mig eller tyckte du något helt annat. Jag ser fram emot att höra vad du tyckte i kommentarerna nedan eller på instagram.

Till nästa gång! Trevlig läsning!