top of page

Mina senaste bokrecensioner

  • 13 sep. 2019
  • 3 min läsning

En telefon står på en gräsmatta lutad mot en ryggsäck med ett par hörlurar liggandes bredvid.

Efter en lång sommar med en rejäl lässvacka då jag inte har varit intresserad av att läsa alls och inga böcker verkar intressanta har jag äntligen läst en bok. Jag har verkligen försökt bunkra upp med böcker som jag normalt skulle ha gillat och då och då tvingat mig att lyssna på en bok ändå bara för att inte tappa det helt. En sommar i Devon var en sådan bok men efter att ha läst den kändes min lässvacka inte riktigt så jobbig längre. Jag fick lite av min läslust tillbaka.


I en sommar i Devon får vi följa familjen Tarrants på deras sommarsemester. Olivias man Alec har precis gått bort och detta är första sommaren som hon nu ska behöva spendera utan honom i deras gemensamma sommarställe som de hittade tillsammans under deras smekmånad. Tyvärr visar det sig att Alec hade hemligheter i livet som nu uppdagas efter hans död. Och nu finns inte Alec kvar för att förklara sig, istället blir det stackars Olivia som får ta smällen och reda ut det som Alec ställt till med.


Deras dotter Freya är förkrossad över faderns bortgång och hon kämpar förtvivlat med att hålla näsan ovanför ytan med allt som ska göras i livet när hennes man till på köpet åker på tjänsteresa och lämnar henne ensam med deras tre barn. Enda sättet för Freya att hantera det hela blir ett glas sprit på kvällen. Men ett glas blir till två glas och snart har hon tappat kontrollen.


Freyas svägerska Harriet är så stolt över sin man Robert. Han har sagt upp sig från sitt jobb som brevbärare och har nu följt i sin pappas fotspår som författare. Agenterna slåss om bokkontraktet och nu har till och med utländska agenter börjat höra av sig. Allting är helt perfekt, tills det en dag ringer på Roberts telefon och Harriet svarar åt honom.

Som om inte semestern är svår nog som den är för Harriet bär även hennes dotter Molly på en hemlighet som kommer skaka om hela familjen Tarrants semester.


En sommar i Devon är en lagom lättläst bok som jag skulle klassa som en riktig sommarbok. Samtidigt har den tillräckligt mycket spänning och oväntade händelser för att man bara vill fortsätta läsa, man vill hela tiden veta mer. Den är absolut inte seg eller långsam som vissa andra sommarböcker kan vara.


Jag tycker författaren har gjort ett superbra jobb med att ta med lite tyngre och lite jobbigare ämnen utan att göra det allt för tung och jobbigt för läsaren. Jag tycker att det är en alldeles perfekt blandning av allvar och underhållning.

Jag kände inte att boken hade det här förutsägbara som många lättsamma sommarböcker kan vara, när man direkt efter att ha läst baksidestexten kan räkan ut hela historien. Författaren lyckades ständigt överraska mig och det dök hela tiden upp nya och oväntade saker vilket var uppfriskande för mig som läsare.


Under berättelsens gång får vi följa med de olika karaktärerna och se deras syn på de olika händelserna. Vi får även se vissa händelser flera gånger ur olika karaktärers perspektiv. Det är inte alla författare som lyckas med att göra karaktärsbyten bra, utan i många böcker känns det mer som att man kastas runt mellan alla karaktärerna och att karaktärerna inte är tillräckligt distinkta och unika. Men jag tycker att Lucy Diamond gör ett utmärkt jobb med att skilja de olika karaktärerna åt och ge dem tydliga personligheter. Jag tycker även att hon gör ett bra jobb med att tydliggöra i texten varje gång hon byter karaktär utan att det varken blir otydligt eller överdrivet.


Har du läst En sommar i Devon? Håller du med mig eller tycker du något helt annat? Skriv i kommentarerna nedan eller på instagram och berätta vad du tycker?



 

Titel: En sommar i Devon

Författare: Lucy Diamond

Förlag: Printz Publishing

ISBN: 9789177711681

  • 12 maj 2019
  • 3 min läsning

En hand som håller upp boken "Inte helt Miss Lyckad" framför ett gult rapsfält och en blå himmel.

Uppföljaren till I huvudet på Miss lyckad är äntligen här! Serien om Louise Locke blir bara bättre och bättre för varje bok!


I seriens andra bok; Inte helt Miss Lyckad, har Louise äntligen fått det ärofyllda jobbet som chefsredaktör på resetidningen Away som hon så länge längtat efter. Tyvärr är livet långt ifrån så glammigt och bekvämt som Louise hade drömt om och hon har mer än någonsin att göra på sitt nya jobb. Inte nog med att hon måste städa upp den röra som deras gamla chef Manilla lämnade efter sig, men hon måste även komma på en nya framtidsplan för hur Away ska utvecklas digitalt, något som ska presenteras för ledningen. Som om inte det vore nog blir hennes man Johan erbjuden ett halvårskontrakt i Uganda och mot sitt bättre vetande bjuder Louise in sin tio år yngre syster Kajsa för att hjälpa till med barnen medan Johan är borta.

Chefsjobbet är tuffare än vad Louise tänkt sig, kollegorna har hemliga möten utan henne, Johan är på andra sidan jorden och hennes omogna syster har plötsligt bestämt sig för att hon ska utbilda sig till livscoach och belamrar nu Louises hus med pyssel. Ingenting blev riktigt som hon tänkt sig.


Jag måste börja med att säga att jag tycker den här boken är snäppet bättre än den första boken och jag älskade verkligen den första boken. Louise är verkligen en karaktär som vem som helst kan känna igen sig i, vare sig man har barn eller inte. Hon kämpar med att få ihop allt i vardagen och ställer skyhöga krav på sig själv eftersom hon är orolig för vad andra ska tänka om hon hämtar barnen senare på dagis eller om hon inte är en tillräckligt inkluderande chef.

Jag tycker också att man har framställt flytten till det nya chefsjobbet på ett väldigt bra och igenkännande sätt. Hon känner sig inte riktigt säker på någonting, höftar och gissar en massa och hoppas förtvivlat att ingen ska genomskåda hennes falska självförtroende. Jag tycker att det är en väldigt ärligt bild som jag tror många känner igen sig i. Det finns egentligen inga rätta eller felaktiga svar och Louise försöker ständigt göra sitt bästa.


Samtidigt är Louise misslyckanden ganska underhållande och jag har sällan långt till skratt. Hur någon kan ha så mycket saker som kan gå emot en på samma gång är imponerande.

Det nya tillskottet i familjen Lockes hushåll, Kajsa, går mig precis lika mycket på nerverna som som hon går på Louise nerver. Hon är slarvig och oansvarig och verkar leva i någon fantasivärld där allting är regnbågar och enhörningar. Jag förstår Louise till hundra procent att hon retar sig på sin syster och har svårt för att bo ihop med henne. Samtidigt kan man ju inte låta bli att reta sig på att barnen nästan verkar älskar Kajsa mer och verkar vara redo att byta ut sin egen mamma vilken dag i veckan som helst, vilka förrädare. Sen bidrar det förstås till att visa att Louise, och allt hon gör, inte alltid blir perfekt.


Jag tycker att Inte helt Miss Lyckad är en fantastiskt rolig och underhållande bok som det är lätt att känna igen sig i. Louise kämpar på med att få livspusslet att gå ihop precis som alla vi andra och det är underhållande, och ganska skönt att läsa om hennes misslyckande och känna att man inte är ensam.


Boken slutar dock precis som den förra boken, väldigt abrupt, och jag känner mig nästan lite snuvad på slutet. Så nu väntar jag med spänning på nästa bok, för det bara måste blir fler böcker om Louise Locke och hennes trassliga men underhållande vardag.


Heller du med mig eller tycker du något helt annat? Jag ser fram emot att höra vad du tycker i kommentarerna nedan eller på Instagram.


Tills nästa gång! Trevlig läsning!



 


Titel: Inte helt Miss Lyckad (Louise Locke, #2)

Författare: Veronica Linarfve

Förlag: Lind & Co

ISBN: 9789177797470


Ett bar ben som sitter i solen. I knäet håller personen en Storytel Reader där omslaget till boken: "Tillbaka till den lilla ön i havet", syns på skärmen. I bakgrunden syns grön natur och blå himmel.

Tillbaka till den lilla ön i havet är uppföljaren till Sommar på den lilla ön i havet. Flora har nu lämnat sitt gamla liv i London och återvänt hem till sin familj och sin barndomsö. Hon driver nu mera ett litet café på stranden där nästan alla råvarorna som används kommer från ön. Floras gamla chef Joel har också stannat kvar tillsammans med Flora efter att ha förälskat sig i både henne och ön. Men tillskillnad från Flora så har Joel behållt sitt gamla jobb, vilket snabbt skapar problem. Joel behövs ofta på annan ort och med hjälp av företagets privatjet kommer och går han som han vill på ön. Detta resulterar i att Flora ofta lämnas ensam på ön och hon och Joel verkar glida allt längre ifrån varandra. Särskilt som Joel inte vill berätta något om sig själv eller sin barndom och Flora börjar allt mer och mer ifrågasätta om Joel verkligen är kär i henne eller om hon bara är bra att ha till hands när han är ensam.


Samtidigt på andra sidan ön har Floras bästa vän Lorna fattat tycke för den nya lokala läkaren Saif, men det är inget Saif märker av. Han har nyligen flytt från Syrien och har ingen aning om var hans fru eller barn är. Han har fullt upp med att anpassa sig till sitt nya liv på ön samtidigt som han ständigt väntar på besked från sin familj.


Miljön är den samma som i förra boken. Ön känns kanske något mer kylig och vindpinad än sist, men annars samma gemytliga lilla ö med en lokalbefolkning där alla känner alla. Vi får dock inte se jättemycket mer av ön i den här boken, eftersom vi mest befinner oss hemma hos de olika karaktärerna eller på stranden.


När det sen kommer till karaktärerna i boken så tycker jag att Flora är en lättsam och mysig karaktär som är lätt att tycka om och hon fortsätter att kämpa på med Caféet. I övrigt är det samma karaktärer som förra gången förutom Saif som är den enda nya karaktären i boken.

Joel och andra sidan har jag aldrig varit något jättestort fan av, och den här boken gör inte mycket för att förbättra det. Jag tycker han är arrogant och egoistisk som fortsätter leva sitt lyxlirarliv runt om i världen och sedan endast återvänder till Flora när han känner sig ensam och vill ha sällskap. Och när han inte orkar mer så kommer det smidigt nog en affärsresa som han måste åka på. Han verkar inte ha något som helst intresse av att låta Flora lära känna honom bättre. Jag hoppas verkligen att han bättrar sig i kommande böcker.


Jag tyckte att den här boken inte riktigt nådde upp till samma nivå som förra boken. Den kändes mycket hoppigare än vad den förra boken gjorde, med korta scensnuttar som avlöser varandra, vilket gör berättelsen uppstyckad och rörig. Sen tror jag att en del i det hela är att där är fler karaktärer i den här boken som vi följer. Fokuset är splittrat mellan flera olika karaktärer och jag får nästan känslan av att Saif är en huvudkaraktär i den här boken. Stundvis känner jag att vi fokuserar mer på honom och jag glömmer lite bort att det egentligen är Flora som är huvudkaraktären.


Handlingsmässigt tycker jag att den här boken känns lite tafatt jämfört med förra boken, i det avseendet att jag inte riktigt känner att boken är på väg någonstans. Jag upplever lite att det saknas en tydlig handling. Vi följer för det mesta alla de olika karaktärerna i boken och deras dagliga liv, utan någon direkt större händelse.


Som hängmatteläsning tycker jag den här boken är perfekt. Handling är lagom lugn och mysig för att du inte ska behöva engagera dig allt för mycket, samtidigt som intrigerna är spännande nog för att du ska vilja läsa vidare. Jag tycker boken lyckas bra med att beskriva jobbiga ämnen på ett lättsamt sätt, utan att förringa ämnenas betydelse, men samtidigt ändå inte göra dem allt för tunga att ta till sig. Den är en lagom bok att läsa i hängmattan eller på stranden i sommar, och man flyger snabbt igenom den.


Håller du med mig eller tycker du något helt annat? Jag ser fram emot att höra vad du tycker i kommentarerna nedan eller på Instagram!


Tills nästa gång! Trevlig läsning!


 

Namn: Tillbaka till den lilla ön i havet (Den lilla ön i havet, #2)

Författare: Jenny Colgan

Förlag: Norstedts

ISBN: 9789113082707

Instagram

© by My Tiny Bookshelf 2018
  • Svart Facebook Ikon
  • Svart Instagram Ikon
  • Svart Goodreads ikon
  • Svart mail ikon
bottom of page