top of page

Mina senaste bokrecensioner

  • 20 feb. 2019
  • 2 min läsning


Det här är en spännande äventyrs bok i steampunk-stil som jag hade önskat kom ut när jag gick i mellanstadiet.


Boken handlar om Lily som får det fruktansvärda besked att hennes pappa är försvunnen och befaras vara död. Med en mamma som gått bort i en olycka några år tidigare och en pappa som nu är försvunnen bir det hennes hembiträde som hämtar hem henne från skolan där hon går. Men hembiträdet beter sig väldigt misstänksamt och Lily anar snabbt fara.


Samtidigt i andra änden av staden kämpar hennes pappas mekaniska räv Malkin för att ta sig hem till Lily med ett viktigt meddelande. Men efter en olycka kan han inte längre fortsätta och han gömmer sig på en bakgård. Det är där som den vänliga urmakarsonen Robert hittar honom och tar med honom hem för att laga honom.

Snart korsas Lilys och Roberts vägar och tillsammans med Malkin tvingas de fly från silverögda män som jagar ut dem på ett spännande äventyr som leder kors och tvärs över landet i luftskepp och ångbilar.


Jag är fast från första stund! Steampunk-stilen tillför något nytt till berättelsen som gör att den känns ny och spännande innan vi ens hunnit börja läsa. Boken är skriven på ett lättsamt sätt vilket gör att äventyret känns mer spännande än hemskt. Detta resulterar i att sidorna flyger förbi men utan att ta allvaret från situationen.


Jag tycker karaktärerna är välskrivna och distinkta med sina egna små egenheter. Jag gillar särskilt att våra karaktärer har tydliga svagheter men inte utan att de kämpar med dessa varje gång de möter dem. Robert har tex höjdskräck vilket han kämpar med igenom hela boken. Han kommer under bokens gång aldrig över denna skräck men han ställer sig öga mot öga med den flera gången och vinner varje gång. Mot slutet av boken åker han till och med linbana, självfallet skrikandes så högt han kan, men ändå.


Mekaniner och mekanimaler, mekaniska robotar i form av människor eller djur, är unika och spännande karaktärer som jag aldrig har läst om tidigare. Jag tycker man har gjort ett bra jobb med att ge robotarna unika karaktärsdrag men samtidigt tydliggör att det faktiskt är en robot och inte en människa. Robotarna stannar tex om de inte dras upp och de finns även en regel som säger att de inte får lov att attackera eller skada en människa.


Man har lagt mycket tid på språket i boken och skapat unika talesätt som alla svävar runt kugghjul, skruvar, olja eller liknande. Trotts det unika i talesätten blir det lite mycket när robotarna börjar varje replik med att säga ett talesätt. Vid ett tillfälle när flera av robotarna är samlade på samma ställe rabblar de tillsammans säkert 5 eller 6 talesätt på raken vilket kan bli ganska irriterande efter som det inte egentligen säger någonting av vikt.


Har du läst Kugghärtat, vad tyckte du? Håller du med mig eller tycker du något helt annat? Jag ser fram emot att höra vad du tycker i kommentarerna nedan eller på instagram!


Tills nästa gång! Trevlig läsning!


 

Titel: Kugghjärtat (Heartmans magiska värld #1)

Författare: Peter Bunzl

Förlag: Tukan förlag

ISBN: 9789177833604

  • 11 feb. 2019
  • 3 min läsning

En person som sitter och läser boken "En hunds bästa vän". I knäet ligger en stor hund och vilar.

Tårar flödade och frustrationen var enorm.


Vi hade fått den här boken skickad till jobb under hösten. Efter som det handlade om hundar plockade jag upp den, läste på baksidan och beslöt mig för att ta hem den. Men sen tänkte jag inte mer på den förens för nån vecka sedan när jag fick lite tid över och jag bestämde mig för att läsa, jag visste bara inte vad jag ville läsa. Efter en titt i min bokhylla föll min blick på den här boken igen och jag tänkte att det nu var dags att läsa just den. Så jag tog med mig boken, slog mig ner och skulle just checka in boken på Goodreads när jag upptäckte att det här är ju inte vilken bok som helst, det här är ju uppföljaren till ”Mina liv som hund”. Hur i hela fridens namn jag kunde missa det har jag ingen aning om, men just den detaljen verkar ha undgått mig. Med plötsligt förstorat intresse kastade jag mig över boken, och jag blev inte besviken!


En hunds bästa vän börjar ganska snart efter det att den första boken ”Mina liv som hund” tog slut. Buddy är fortfarande kvar på gården men hans älskade husse, Ethan har gått bort och lämnat Buddy ensam kvar tillsammans med Ethans fru. Buddy har inte längre något uppdrag i världen och undrar varför han ens fortfarande finns till. Hela hans liv har gått ut på att skydda och ta hand om Ethan, men nu när inte Ethan finns längre, vad är då meningen med livet? Men ganska snart upptäcker han att det finns en ny person som behöver hans hjälp, Ethans barnbarn Clarity. Precis som i den förra boken går Buddy bort men återföds direkt som en ny hund, den här gången som Molly. Vid det här laget är Molly van vid återfödseln och vet vad det innebär. Det dröjer inte länge fören Clarity dyker upp och adopterar Molly och de påbörjar sin resa genom livet tillsammans.


Det här är en hjärtevärmande och hjärtskärande historia om en hund som bestämmer sig för att meningen med hans liv är att finnas till för en specifik människa och göra allt för den. Clarity lever kanske inte det bästa livet och hamnar i massvis med trubbel men det bryr sig inte Molly om. Han följer Clarity troget genom livet och skyddar henne från alla hemskheter och allt obehag som han kan. Precis som vanligt är hundens liv kortare än människan och går bort ett flertal gången under bokens gång för att sedan återvända lika snabbt igen som en ny hund. Att det är samma själ i olika hundkroppar verkar människorna aldrig märka. Men Molly är fullt medveten om sin situation och blir lika frustrerad varje gång han återuppstår som en ny valp och hans inser att han återigen måste leta reda på Clarity utan att ha den blekaste aning om var han ska börja.


Har du läst Mina liv som hund så bara måste du läsa fortsättningen En hunds bästa vän och har du inte läst någon av dem borde du ta tag i det omedelbart. Båda böckerna är skriva ur hundens perspektiv vilket gör dem väldigt humoristiska. Jag tycker man verkligen har gjort det på ett snyggt sätt genom att ge oss läsare tillräckligt mycket information för att vi ska kunna räkna ut vad som händer samtidigt som det inte säger en hund som Molly tillräckligt mycket för att han ska förstå eller kunna räkna ut vad som sker. Författaren har gjort ett väldigt bra jobb med att visa hur lite en hund egentligen förstår av det vi säger och hur en hund kopplar vad den hör och ser, men utan att de hämmar oss som läsare.


Boken är otroligt bra och jag ska erkänna att jag grät otaliga gånger. Det var omöjligt att låta bli varje gång Molly insåg att slutet började närma sig och trots att hans kropp protesterade med allt den hade kämpade han ändå för ”uppdraget” att skydda och hjälpa Clarity var viktigare än hans eget välmående och det svider i både ögon och hjärta när man inser att det är så hundar gör på riktigt. De vill inte visa hur dåligt de mår eller hur ont det har eftersom det gör oss människor upprörda och ledsna.


Tills nästa gång! Trevlig läsning!

 

Titel: En hunds bästa vän

Författare: W, Bruce Cameron

Förlag: Louise Bäckelin Förlag

ISBN: 9789188447715

  • 5 feb. 2019
  • 3 min läsning

En Storytel reader ligger på ett bord. Bredvid står en mugg med varmcholkad och ett fat med hallongrottor.

Det här är första hästboken jag har både sett och läst sedan jag var barn. Som 6-9 åring finns det massor med böcker om hästar och själv läste och älskade jag Klara-serien. Men det är nästan som att man förväntas växa ifrån hästar efter det, för jag har verkligen inte sett särskilt många böcker om hästar sedan jag vuxit ifrån barnböckerna. Så att jag för första gången på länge skulle få chansen att läsa en hästbok, som inte var för barn, kändes väldigt roligt och spännande.


Boken handlar om Ylva som sommaren efter studenten jobbar som hästskötare i ett toppstall vars ägare endast tränar de allra bästa. En av stallets ryttare är mammaledig och har lämnat över skötseln av sitt sto och hennes föl till Ylva. Stallets två andra ryttare, Fredrik och Nicole, kämpar bägge två med att tillhöra den svenska eliten inom dressyr, vilket innebär att där ständigt är en massa arbete att sköta för Ylva. Hästarna ska utfodras, ryktas och tränas, boxar ska mockas och utrustningen ska smörjas. Utöver det har Ylva ett nyfött föl att ta hand om och träna upp. Det finns något att göra hela tiden, vilket gör att hon tackar nej, allt oftare när hennes andra kompisar vill hitta på något. Samtidigt börjar Ylva utveckla känslor för Nicole, men är hennes känslor besvarade?


Som tidigare nämnt tyckte jag det var väldigt spännande att få läsa min första hästbok som inte var för barn, men samtidigt måste jag säga att jag blev lite besviken och lite förvånad. Jag skulle säga att det kan bli lite svårt för en person som inte är insatt i hästvärlden att hänga med i all terminologi som används i boken. Inte ens jag som har 18 års erfarenhet av hästar och hästsport kände till alla ord och all utrustning som nämndes i boken, något jag tycker är lite märkligt. Inte för att jag anser mig vara någon expert på ämnet, utan för att det gör det svårare för de som inte är hästnördar att läsa boken, vilket innebär att boken får en väldigt smal målgrupp.


Jag tycker det är väldigt spännande att läsa om Ylva och fölet. Det är roligt och se hur Uno växer upp och hur Ylva utvecklas tillsammans med Uno, efterhand som han gör det. Särskilt som hon inte har någon tidigare erfarenhet av just föl och fölhantering utan verkar gissa sig till vad hon förväntas göra.


Det är även väldigt spännande att läsa om de andra hästarna och deras träning. Som de elittävlingshästar de är tränar det väldigt mycket och tävlar på de största tävlingarna. Även om vi inte får följa med på någon tävling i boken är det intressant att läsa om hur de tränas och förbereds för att kunna tävla i de absolut högsta klasserna.


När det kommer till kärleken mellan Nicole och Ylva så upplever jag den inte som genuin. Ylva beklagar sig mest över hur otrevlig, lat och ohjälpsam Nicole är. Längre in i boken börjar Ylva sakna Nicole när hon inte är där, vilket jag tycker är märkligt eftersom hon inte gör något annat än beklagar sig över henne när hon väl är där.

Ylvas känslor gentemot Fredrik känns inte heller genuina, det känns mer som att hon är ”star struck” än att hon är förälskad.


För min del upplever jag det som att Ylva går från person till person utan att ha något intresse för dem. Som om hennes intresse påverkas av dem. Att hon utvecklar ett intresse för personer så fort de uppvisar ett intresse för henne. Som om hon blir intresserad av någon bara för att hon upptäcker att de är intresserade av henne, utan att fundera på om hon faktisk gillar personen eller inte. Vilket varken känns särskilt genuint, trevlig eller hälsosamt.


Men det har kanske att göra med det faktum att Ylva inte verkar ha några egna åsikter överhuvudtaget. Det känns bara som att hon gör allt som alla andra säger till henne att göra, vare sig hon själv tycker det är fel eller inte. Alla bara kör med henne och utnyttjar henne till max och hon säger aldrig i från eller klagar trotts att vilken vettig människa som helst skulle ha gjort det tillslut.


Det finns ingen information i skrivande stund om att det ska komma fler böcker om Ylva, eller att detta skulle vara en serien, men baserat på slutet får jag känslan av att vi kommer få fortsätta följa Ylvas och Unos resa, vilket jag ser fram emot.


Vad tycker du? Håller du med mig eller tycker du något helt annat? Jag ser fram emot att höra vad du tycker i kommentarerna nedan eller på Instagram.


Till nästa gång! Trevlig läsning!



 

Titel: Vänd rätt upp

Författare: Emelie Novotny

Förlag: Bonnier Carlsen

ISBN: 9789163898174

Instagram

© by My Tiny Bookshelf 2018
  • Svart Facebook Ikon
  • Svart Instagram Ikon
  • Svart Goodreads ikon
  • Svart mail ikon
bottom of page