En gång för alla - Bokrecension

Direkt när min kompis läser baksidestexten säger hon att den påminner henne om filmen 27 dresses, och jag kan inte annat än att hålla med henne om att där är en del likheter.

Boken handlar om Louna som jobbar för sin mamma Natalie Barrett och hennes affärspartner William. Tillsammans driver de ett bröllopsföretag där Louna jobbar extra som bröllopskoordinator. Tack vare detta extra jobb har Louna sett allt i bröllopsväg, och det har knappast gett henne någon positiv bild direkt. Alla tre, Louna, Natalie och William, har blivit påverkade av sitt jobb och ingen av dem verkar längre tro på evig kärlek eller bröllop i allmänhet. De brukar till och med avsluta bröllopen med att gissa hur länge de tror att de nygifta paret kommer hålla.

Men så en dag under ett bröllop som de arrangerar, dyker Ambrose upp, klampar in i deras liv och rör till allting. Louna gör allt för att hålla Ambrose så långt bort från sig själv som möjligt, men ödet verkar jobba emot henne och snart har han blivit anställd som Lounas kollega. Den annalkande katastrofen är ett faktum.

Det är lätt att känna igen sig i Louna som är en strukturerad och organiserad tjej som håller koll på allt och följer alla regler. Hon är den sortens person som själv är väldigt noga och duktig och därför blir väldigt irriterad när personer som Ambrose inte är det.

Ambrose är precis tvärt emot Louna. Han är oorganiserad, slarvig, klumpig, alltid försenad och har oftast sönder saker som han pillar på som han inte borde ha pillat på.

Louna tycker att det är fruktansvärt irriterande att behöva släpa runt och hålla ordning på Ambrose. Men så långsamt börjar saker och ting förändras. Ambrose engagerar sig verkligen i företaget och går verkligen in för sitt jobb. Och långsamt, långsamt börjar Louna se honom med andra ögon.

Boken är rolig och underhållande och emellanåt skrattar jag högt. Jag finner Ambrose fantastiskt underhållande, men jag håller med Louna om att han är otroligt irriterande. Hade jag mött honom på riktigt hade jag blivit tokig på honom. Samtidigt är det väldigt underhållande att se hur lätt han går på Lounas nerver.

Deras företag är en rolig bonus att läsa om, om du frågar mig. Jag gillar att läsa om deras jobb och se hur mycket planering som krävs för att driva en egen firma. Särskilt spännande är det också eftersom det är bröllopsföretag, något som jag aldrig har läst om tidigare.

Jag kan inte låta bli att notera att detta är den första boken jag läst av Sarah Dessens böcker som inte helt utspelar sig i Colby. Vilket inte egentligen spelar någon roll, men det har tidigare varit den röda tråden som sammanlänkar alla hennes tidigare böcker. Samtidigt uppskattar jag verkligen att böckerna är så helt olika i grunden och samtidigt så lika varandra i stil och stämning. Tack vare det vet jag alltid att jag kommer att älska Sarah Dessens böcker innan jag ens har läst vad de handlar om. Jag köper böckerna direkt, så fort de kommer ut på svenska.

Har du läst någon av Sarah Dessens tidigare böcker och gillat dem så kommer du absolut att gilla denna. Precis som vanligt så håller alla hennes böcker en liknande stil och stämning som är fantastiskt mysig och härlig att läsa om.

Det enda mindre bra jag har att säga om boken är att den, för min del, var alldeles för kort och tog slut alldeles för snabbt. så nu sitter jag här igen och väntar på att nästa, av hennes böcker, ska släppas på svenska.

Detta är en ungdoms-feelgood bok när den är som bäst, lagom mycket kärlek, lagom mycket annat. Den är rolig och lättsam och alldeles lagom att ha med sig på semester eller ha och läsa i hängmattan.

Vad tycker du? Håller du med mig? Eller tycker du att jag är helt ute och cyklar? Jag ser fram emot att höra vad du tycker i kommentarerna nedan eller på Instagram.

Till nästan gång! Trevlig läsning!

---

Titel: En gång för alla

Författare: Sarah Dessen

Förlag: Rabén & Sjögren

ISBN: 9789129706703

I huvudet på Miss Lyckad - Bokrecension

I huvudet på Miss Lyckad handlar om Louise en ung mamma som jobbar som redaktör på ett resemagasin. Hon är tillsammans med Johan, en ung, snygg läkare. Louises chef har på senaste tiden börjat hinta till att hon kan vara påväg att välja en ny chefsredaktör, och denne chefsredaktör skulle kunna bli Louise om hon bara *hint* *hint* anstränger sig lite mer och kommer med nytänkande förslag… och allt vad det nu är. Louise anstränger sig allt vad hon kan för att göra ett så bra jobb som möjligt och hon tar på sig allt mer och mer jobb, fast att hon egentligen aldrig kommer hinna med allt. Samtidigt är det ju Stella. Pigg, ung och ny på redaktionen, som försöker tävla med Louise. Kan hon inte bara lägga ner? Varför måste hon alltid visa sig på styva linan och var så himla duktig alltid.

Hemma är Louise småbarnsförälder till tre små barn, som hon måste hinna hämta i tid på förskolan och sedan ställa sig och laga näringsrik kost till. Men det är inte alltid så lätt och ibland kommer hon hem och upptäcker att kylen är tom och blir tvungen att smyga med barnen till McDonalds och hoppas att ingen ser henne. Samtidigt jobbar Johan oregelbundna tider och ibland blir han inringd extra, så det är inte alltid Johan kan hjälpa till med barnen. Till på köpet har Louise och Johan varit tillsammans i sju år och ringen på Louise vänstra hand lyser fortfarande med sin frånvaro. Varför frågar Johan aldrig? Louise kämpar verkligen och vill verkligen ha ett perfekt liv, men det är verkligen inte så lätt.

Innan vi börjar med recensionen, kan vi prata om hur prefekt titeln på boken är och hur välgenomtänkt den är. Jag tror inte att jag sett en så klockren titel på länge. Miss Lyckad, Miss-lyckad, Misslyckad. Jag vet förstås inte om det är tänkt så eller om det bara är jag som tolkade det så, men jag tänker utgå ifrån att det var planerat. Fantastiskt eloge till vem som än kom på den i vilket fall.

Jag är otroligt imponerad av Louise, hon kämpar och har sig, och försöker verkligen få så liv att gå ihop, vilket jag tror vem som helst av oss kan känna igen sig i. På jobbet verkar det inte spela någon roll hur mycket hon kämpar för hennes chef Manilla vill alltid att hon ska kämpa lite till. Frustrationen över att man vill vara duktig men ändå aldrig räcker till känns igen.

Jag finner Louise väldigt rolig, hennes humör åker upp och ner snabbare än en bergochdalbana och det är otroligt roligt att se. Så kommer hon på en ny och bra idé, så blir hon jätte glad och är helt säker på att chefen kommer bli jätte stolt över henne. Sen får hon ett märkligt sms från Johan och så är hon helt övertygad om att Johan vänstrar med någon annan. I ena sekunden blir hon glad över att kollegan erbjuder sig att hjälpa till med hennes arbete, i nästan inser hon att kollegan antagligen bara gör det för att framstå som bättre i chefens ögon.

Humörssvängningarna är ytterst underhållande.

Utan att avslöja någonting, måste jag säga att det enda negativa jag har att säga om denna boken var slutet. Jag tyckte slutet var väldigt hastigt och lustigt. Det blev lite sagoslut över allt ihop: ”Prinsessan och prinsen gifte sig och sen levde de lyckliga i alla sina dar, Slut.” Vi hann bara precis få höra att allting löste sig och att Louise fick det hon ville ha, varpå boken väldigt abrupt tog slut. Ingen avslutning, ingen epilog, ingenting. Den bara tog slut. Jaha och vad hände sedan då, undrar ju jag då?

Boken är en härlig feelgood bok med många element som jag tror det flesta kan känna igen sig i. Stressen över att få ihop vardagen, paniken över att hinna med och att göra ett bra jobb och oron över förhållandet med sin partner. Det är alla helt vanliga problem som vem som helst kan uppleva i sin vardag.

Boken har humoristiska inslag och vid flera tillfällen skrattar jag högt. Boken fick, utan tvekan, 5/5 av mig.

Håller du med mig eller tycker du något helt annat. Jag ser fram emot att höra vad ni tycker i kommentarerna nedan eller på Instagram.

Tills nästa gång! Trevlig läsning!

---

Titel: I huvudet på Miss Lyckad

Författare: Veronica Linarfve

Förlag: Lind & Co

ISBN: 9789177793328

Jag är inte för gammal för ungdomsböcker!

Allt som oftast när jag nämner att unga vuxna är min favorit kategori och att jag främst läser ungdomsböcker så möts jag av väldigt mycket kritik. Det är många som anser att jag är för gammal för att läsa tonårsböcker och de undrar om det inte är dags att jag ”växer upp” och börjar läsa ”vuxenböcker”, detta följs ofta av höjda ögonbryn och nedlåtande blickar. Därför vill jag idag prata om just kategorin unga vuxna och varför jag helt inte tänker ”växa upp” och läsa ”vuxenböcker”, inte i första taget i alla fall.

Till att börja med vill jag påpeka att jag faktiskt inte är särskilt gammal, jag är i tidig tjugoårsåldern. En del anser att jag därmed är vuxen, men knappast om du frågar mig.

Så vad är det egentligen men unga vuxna kategorin som är så fantastiska och vad är det egentligen som gör att jag inte vill släppa dessa ”barnsliga böcker” istället för att läsa ”riktiga böcker”? Det finns inte särskilt många skillnader mellan ungdomsböcker och vuxenböcker… egentligen finns det bara en skillnad och den kan sammanfattas med ett enda ord: VUXENLIVET!

Ungdomsböcker är skrivna för ungdomar och huvudkaraktären är alltid (i alla fall i alla böcker jag har läst) ungdomar och vice versa i vuxenböcker. Ungdomsböckerna handlar om ungdomsproblem, så som ungdomar som står och trånar efter snygga killar/tjejer vid sina skåp i högstadiet eller ungdomar som har ångest över vilket universitet de ska söka till nästa termin. Vuxenböckerna och andra sidan har alltid element av: betala räkningar, skatteåterbäring eller hämta småbarn på dagis och i skolan.

Och för en person som är i tidig tjugoårsåldern måste jag säga att jag känner att jag har mer gemensamt med ungdomarna som står och trånar vid sina skåp högstadiet, än vad jag har med vuxna som hämtar och lämnar på dagis. Det handlar om alla de har små stunderna mellan den riktiga handlingen, när huvudkaraktären kommer hem och sätta sig för att äta kvällsmat, vad funderar personen på då? Ungdomarna funderar säkert på läxor, om den där killen/tjejen i skolan gillar dem eller varför deras bästa kompis varit så avståndstagande på senaste tiden. De vuxna funderar på helt andra grejer, som vem det är som har barnen denna helgen, att bilen måste lämnas in på service eller att man måste handla innan jobb imorgon.

Och det är väl helt enkelt det som är mitt största problem, jag varken vill eller kan relatera till vuxenlivet. Jag sitter inte och funderar över bolåneräntan, barn som ska hämtas eller om mjölkpriset har gått upp igen. Jag har absolut ingen erfarenhet av det och kan därför inte sätta mig in i det, och ska vi vara helt ärliga så vill jag helt enkelt inte sätta mig in i det. Vuxenlivet är tråkigt och jag är inte redo att kliva in i den världen ännu. Jag vill så mycket hellre bara läsa om oskyldiga kärleksförhållande som startades med hjälp av en lapp med en ikryssad ruta. Jag trivs med att läsa de böckerna, så låt mig läsa dem!

Så till alla er som säger till mig att växa upp: Nope! Jag tänker inte sluta läsa ungdomsböcker! Det är inte särskilt stor skillnad. Historierna är många gånger liknande och en ungdomsbok kan vara precis lika brutal och blodig eller romantisk och kärleksfull som vilken vuxenbok som helst, ge det ett försök så ska du få se! Det finns många vuxna som läser ungdomsböcker och verkligen älskar dem. Så sluta försöka övertyga oss, som ni anser vara ”för gamla” för ungdomsböcker, att vi ska gå över till vuxenböcker. Det kommer att ske av sig själv den dagen vi känner att vi är vuxna nog till att kunna relatera mer till de böckerna, men den dagen är inte idag och inte imorgon.

Den dagen den sorgen.

Tills nästa gång! Trevlig läsning!