PS. Jag gillar dig fortfarande - Recension

Det tog knappt en dag att läsa ut boken. Så ivrig var jag att läsa den... och nu är den slut, och jag måste säga att mina känslor är lite överallt. Det har knappt gått en timme sedan jag läste sista sidan och stängde boken och nu känner jag hur bokbaksmällan kommer krypandes… igen.

PS. Jag gillar dig fortfarande är alltså uppföljaren till Till alla killar jag har gillat och andra boken i serien om Lara Jean. Jag kommer att hålla denna recensionen spoiler fri men om någon av er har läst boken och vill diskutera den med mig så är ni mer än välkomna, jag behöver någon att diskutera den med!

Jag tycker att det känns som att Lara Jean har vuxit massor sedan vi först träffade henne i första boken. Jag skrev i min recension om, Till alla killar jag har gillat (Du kan läsa den recensionen här!), att jag tyckte att det kändes lite väl konstigt att Lara Jean knappt umgicks med någon annan än sin familj och att hon alltid satt hemma om kvällarna. Mycket har förändrats sedan dess, och även om hon inte blivit någon partypingla direkt, så har hon nu flera nya vänner som hon umgås med och hon kommer ut och göra med saker nu än hon gjorde tidigare. Vi ser betydligt mindre av familjen i den här boken, vilket jag ser som positiv för det innebär att hon är iväg och hittar på andra grejer ibland och inte alltid sitter hemma.

I den första boken ogillade jag Lara Jeans lillasyster Kitty rätt så mycket. Hon var, och är, som en lillasyster är mest, skitjobbig helt enkelt (säger jag som är lillasyster själv!). I första boken tyckte jag mest hon var en bossig och näsvis besserwisser, men i den här boken tycker jag att jag får se en helt annan sida av henne och jag börjar tycka att hon är okej.

Problemet som uppstår när det börjar spridas rykten och osanningar om Lara Jean på nätet, känns väldigt aktuella idag och jag tror att många känner igen sig i situationen, där ibland jag själv. Därför tycker jag att det är ett väldigt viktigt problem att lyfta och prata om. Vi är många som har varit med och liknande situationer och det är många som kommer att hamna i liknande situationer i framtiden, eftersom detta knappast är ett problem som kommer att försvinna.

Jag tycker att Lara Jeans reaktion på situationen känns väldigt äkta. Hon vet inte hur hon ska hantera det hela och får panik. Skamsen över vad som sägs och skrivs om henne online vågar hon inte berätta för någon vuxen och försöker istället hantera problemet på egenhand. Paniken, tårarna och frustrationen över att inte kunna stoppa situationen känns allt ihop väldigt trovärdigt. Vi har alla säkert känt så någon gång och jag känner med Lara Jean.

Trotts att situationen Lara Jean hamnar i är ganska allvarlig, så är hela boken skriven på ett så lättsamt vis att det gör händelsen lättare att ta till sig, i alla fall för mig. Ibland tycker jag att det är svårare och helt enkelt emotionellt jobbigare att ta till mig jobbiga händelser om man gör dem allt för stora, hemska och mörka. Jag förstår hur det kanske kan låta som att jag inte tycker om att prata om jobbiga ämnen, men det är inte så jag menar. Jag menar bara att ibland kan det vara skönt och betydligt lättare om man pratar om ett jobbigt ämnen på ett lite lättsammare sätt. Förstår ni vad jag menar eller har jag rört till det helt?

I sin helhet är boken väldigt lättsam men ändå full av massor med situationen och händelser som man känner igen sig själv i direkt. Sidorna flyger förbi om jag vill bara ha mer. Lara Jean är en fantastisk karaktär att följa, en tillbakadragen och försiktig person som nu ger sig ut i livet för att upptäcka saker för första gången.

Om du inte redan har läst den första boken i serien, Till alla killar jag har gillat, så gör det, du kommer inte att ångra dig!

Boken fick 5/5 av mig och jag kan inte vänta tills den sista delen i serien kommer ut i oktober! Har du läst PS. Jag gillar dig fortfarande? Vad tyckte du? Gillade du den lika mycket som jag eller tycker du att jag har helt fel? Jag ser fram emot att höra vad du tycker i kommentarerna.

Tills nästa gång! Trevlig läsning!

---

Titel: PS. Jag gillar dig fortfarande (Till alla killar jag har gillat, #2)

Författare: Jenny Han

Förlag: Lavender Lit

ISBN: 9789187879401

Den sista stjärnan - Recension

Det här har verkligen varit en bok som jag har velat ska ta slut, inte på ett dåligt sätt utan för att jag vill få ett avslut. I tre hela böcker har vi nu läst om hur aliens dyker upp och försöker ta över världen och nu ska vi äntligen få en förklaring till varför och inte minst, hur. Vi har genom hela historien fått glimtar till hur det har gått till och varför de gör som de gör, men nu får vi äntligen det avslut som jag har längtat efter.

Eftersom detta är tredje boken i serien tänker jag inte gå in på handlingen av denna boken utan här kommer en snabb beskrivning av vad den första boken handlade om, jag kommer förövrigt att håller mig till att prata om vad jag tyckte om boken utan att avslöja något.

Den femte vågen, första boken i serien, beskrivs så här: Från en dag till en annan dyker ett alien skepp upp på himlen, det bara hänger det, inget meddelande sänds ut från skeppet och inga varelser kommer ut. Det bara hänger där. Sedan slåss all elektronik ut. Det är så det hela börjar; Attacken mot Jorden. Aliensen vill åt jorden och människorna på jorden är bara irriterande småkryp som ska förgöras. Våg efter våg av död och förgörelse skickas över jorden för att förinta allt liv. Jordbävningar, tsunamis, djurattacker, dödliga sjukdomar. Mänskligheten faller och det lilla som finns kvar av den samlas i små läger, kämpar för överlevnad.

Cassie är ensam kvar. Sjukdomarna tog hennes mamma. De andra sköt hennes pappa och kidnappades hennes bror. Cassie litar inte på någon när hon ger sig ut på det livsfarliga uppdraget att rädda hennes bror från De andra.

Den sista stjärnan, precis som de andra böckerna i serien, är skriven ur flera personers perspektiv. För varje bok som går tycker jag det blir allt mer förvirrande när de hoppar mellan de olika karaktärerna. Även om varje kapitel börjar med namnet på den som vi nu följer så börjar jag snabbt blanda ihop dem och trassla ihop vem som sagt och gjort vad. Jag har aldrig direkt varit något fan av just flerpersonsperspektiv, jag tycker oftast att det inte används på ett bra sätt utan istället skapar en del förvirring.

Samtidigt förstår jag att det kan ge större förståelse för historien genom att vi kan se den ur flera personerna perspektiv och att vi kan ta fel av information som vi aldrig annars skulle ha fått. Men jag tycker att det ska användas med försiktighet, i Den sista stjärnan tyckte jag det skapade en del förvirring.

Storyn är hyfsat spännande för att få hålla oss som läsare kvar, men det är något förvirrande, särskilt slutet. Författaren Rick Yancey använder möjligheten att hoppa mellan karaktärerna för att helt utesluta oss som läser från vad deras plan är. Istället ger sig karaktärerna ut för att rädda världen men vi som läsare har inte en aning om vad det är de ska göra eller ens vad planen är. Vi sitter som förvirrade åskådare och undrar vad tusan som ska hända.

Slutet var jag inte supernöjd med. Mest för att det hände en väldigt massa grejer, väldigt snabbt, utan någon som helst förklaring och sedan tog allt slut. Hade jag själv fått välja slutet hade jag inte nödvändigtvis ändrat det, utan kanske istället gett mer beskrivning och förklaring till vad det var som hände.

Sammanfattningsvis finns det inte super mycket jag kan säga om boken utan att börja avslöja saker, därför håller jag det här. Boken fick en svag 4/5 av mig, mest därför att det hände någonting hela tiden och jag ville bara läsa vidare. Men jag anser definitivt att den kunde ha fått en 5/5 om författaren bara hade saktat ner tempot lite och börjat förklara lite mer för oss läsare. Nu kändes det bara väldigt förvirrande.

Har du läst Den femte vågen-serien? Vad tyckte du? Håller du med mig? Eller tycker du att jag har helt fel? Jag ser fram emot att höra vad ni tycker!

Tills nästa gång! Trevlig läsning!

----------------

Titel: Den sista stjärnan

Författare: Rick Yancey

Förlag: Rabén & Sjögren

ISBN: 9789129687781

En bokhandlares dagbok - Recension

Jag gick in i den här boken medveten om att den skulle vara annorlunda. Boken är skriven som en dagbok vilket gör att den är indelade i dagar, vilket ibland innebär kortare stycken och ibland längre. Men det innebär också att den är skriven exakt som en dagbok skulle varit skriven. Vår berättare hoppar från tanke till tanke medans hans skriver och vissa tankar får bara en mening medan vissa skriver han långa utlägg om. Vår berättare är inte heller särskilt blyg utan skriver exakt vad han tycker och tänker om sina kunder.

”Torsdag 20 Januari

Online beställningar: 6 Böcker hittade:5

Nicky kom in och jobbade idag, lika strålande glad som vanligt.

Alldeles före lunch kom en kund in i butiken. Inom några ögonblick kippade både jag och Nicky efter andan. Hon måste ha fullständigt dränkt in sig i en parfym så vämjelig att jag inte kan dra någon annan slutsats annan än att den utvecklats i ett laboratorium för kemiska vapen av en synnerligen sadistisk vetenskapsman under kalla kriget.

Mycket lugnt i butiken idag, till och med den kemiska stridsmedelskvinnan hälsades med låtsad entusiasm. det började snöa vid tretiden.

Dagskassa £32 3 kunder”

Detta sätt att skriva på gör det hela ganska lustigt att läsa men samtidigt får jag svårt att komma in berättelsen så som jag annars brukar. Eftersom boken inte är en långt flytande text utan en ganska ”ryckig” text som far än hit och än dit, finner jag det svårt att hitta mitt vanliga flyt när jag läser. Detta inte sagt att det är något dåligt. Som sagt var jag medveten om att boken skulle vara skriven på detta sätt när jag började läsa så det kom inte som någon överraskning, däremot var jag förvånad över hur svårt jag skulle finna det.

Karaktärsmässigt så lär vi känna väldigt få karaktärer och de vi lär känna lär vi känna på ett annorlunda vis. Vi får liksom ingen riktigt karaktärsbeskrivning efter som vår huvudkaraktär inte direkt berättar för dagboken hur hans anställda ser ut, och än mindre sig själv. Däremot beskriver han vad de säger och hur det gör vilket ger oss en någorlunda bild.

Den person som vi får läsa mest om, utöver huvudkaraktären, är Nicky, och ska jag vara helt ärlig vet jag inte var jag ska börja med henne. Jag är ledsen att säga det, men jag fullkomligt avskyr hennes karaktär, hon reta fullkomlig gallfeber på mig. Nicky är helknäpp. Hon fullkomligt ignorera allt som vår huvudkaraktär säger till henne, trotts att han är hennes chef. Hon ställer in alla böcker där hon själv känner för det, eftersom inte höll med om att boken tillhörde den kategorin där den skulle stå. Som om inte det vore nog börjar hon varje dag med att hoppa ner i mataffärens sopcontainer för att hämta upp vad hon kallar ”fredagsgodis”, vilket bara innebär att hon plockar slängda sötsaker från sopcontainern.

Vår huvudkaraktär finner jag däremot bättre, han är ganska lustig och som en som jobbar i en bokhandel känner jag igen hans vardagsproblem så väl. När man blir utsatt för dumma kommentarer hela dagarna förstår jag att han slänger ur sig dumma kommenterar tillbaka. Vår huvudkaraktär är stenhård och han tar ingen skit. Om kunderna kommer in och ställer dumma frågor får de dumma svar tillbaka. Han slänger ur sig sarkastiska och otrevliga kommentarer till alla som förtjänar det. Och som sin egen chef bryr han sig inte när kunderna blir arga, stormar ut från hans antikvariat med hotelsen att de aldrig ska komma tillbaka, han viker sig inte för någon.

Märkligt nog lyckas författaren klämma in tillräckligt mycket beskrivning i dagboken för att vi ska få en bild, utan att det verkar forcerat vilket jag tycker är bra.

Jag tycker boken är otroligt viktig för att lyfta och visa på vad som händer om vi som läser slutar att handla våra böcker i bokhandeln och istället införskaffar allting på nätet. Vi får en helt annan inblick i bokhandeln/antikvariatens värld än vi tidigare fått. Genom att författaren skriver ut antalet kunder, dagskassan och antalet beställda böcker online för varje dag får man också en tydligare bild av hur svårt det måste vara för honom att driva detta antikvariat.

Jag gillade boken och tyckte den var väldigt underhållande. Vår huvudkaraktären har inga problem med att dumförklara alla sina kunder och skriver gladeligen ner alla de dummaste frågorna han fått. Flera var så roliga att jag var tvungen att markera dem med en post-it, vilket är första gången i mitt liv.

”En kund kom fram till disken och sa: >> Jag har tittat under W på avdelningen för skönlitteratur och jag kan inte hitta någonting alls av Rider Haggard<<. Jag föreslog att han skulle titta under H.”

För alla oss som jobbat i en bokhandeln eller som bara har jobbat inom serviceyrket är igenkänningsfaktorn enorm.

Jag ger boken 3/5, mest bara för att jag hade svårt att få flyt i min läsning vilket gjorde att det tog väldigt lång tid att läsa klart boken. Underhållningsmässig tyckte jag det var en stark 4/5. Jag tror att det är många som skulle finna denna bok intressant och rolig, bara man är beredd på dess annorlunda stil.

Håller du med mig, eller tycker du att jag har helt fel? Jag ser fram emot att höra vad ni tycker!

Tills nästa gång! Trevlig läsning!

----------------

Titel: En bokhandlares dagbok

Författare: Shaun Bythell

Förlag: Natur & Kultur

ISBN: 9789127154582