Omgiven av idioter och psykopater

Som jag nämnde i mitt första inlägg så har jag hamnat i en fas där jag läser en del självhjälpsböcker av olika slag och nu har det blivit dags för ”hur man lär sig förstå andra människor och varför det beter sig som de gör”.

Thomas Eriksson är beteendevetare och har själv skrivit "serien2 där Omgiven av idioter är första boken och Omgiven av psykopater är uppföljaren. Till hösten släpps även en tredje bok på ett liknande ämne nämligen, Omgiven av dåliga chefer.

Vi börjar med Omgiven av idioter där författaren går igenom och beskriver DISA systemet som går ut på att man delar in människor i olika färger efter deras olika personlighetstyper. De flesta människor består av två eller tre färger. Det är väldigt få människor består endast av en färg.

Författaren börja med att gå igenom färgerna en och en och beskriver deras generella beteende och varför de beter sig som de gör.

Därefter går han vidare till att berätta hur de olika färger uppfattar varandra och slutligen går han igenom hur de olika färgerna kan förstå och hantera de övriga färgerna.

Det kändes både givande och förvirrande när jag läst klart boken. Boken innehåller verkligen en massa fakta och information och det blir snabbt svårt att ta till sig och komma ihåg allt man läser. För att verkligen få ut som mest av boken och för att kunna utnyttja sin nyfunna kunskap i framtiden tror jag att det krävs att man använder den nya kunskapen lite regelbundet. När man läser boken så känner man direkt igen vissa personer och man börjar stoppa in folk man känner i de olika färger allt eftersom man lär sig mer. Och jag tror absolut att det är bästa sättet att lära sig, genom att ständigt passa in människor vi möter i de olika färgerna och diskutera vad vi observerar, med andra som har läst boken.

Jag känner mig verkligen klokare efter att ha läst boken och jag har fått en mycket större förståelse för de andra färgerna och varför de beter sig som de gör. Jag har även fått upp ögonen för hur andra färger kan uppfatta mig och vad jag kan göra för att underlätta för andra färger att förstå mig.

Jag är under inga omständigheter fullärd efter att ha läst denna boken men jag har absolut kommit en bit på vägen mot större förståelse gentemot andra och mig själv.

Efter att ha läst Omgiven av idioter gick jag direkt på omgiven av psykopater.

Omgiven av psykopater börjar med en kort genomgång av vad en psykopat faktiskt är och att de kan använda DISA systemet på ett sätt som det inte är meningen att man ska använda det på, genom att utnyttja folks svagheter.

Vi får därefter en snabb repetition av de olika färgerna innan vi går vidare till de olika färgernas svagheter och hur dessa kan utnyttjas av en psykopat. Därefter går vi vidare till vad varje färg kan tänka på för att skydda sig själv mot manipulation. Avslutningsvis går vi igenom några vanliga metoder som en psykopat kan tänkas använda och hur man bör hantera de.

Efter att ha läst omgiven av psykopater måste jag säga att jag fått upp ögonen på ett problem som jag tidigare inte ens visste var ett problem. Innan jag läste boken hade jag dålig koll på vad en psykopat var och vad de kunde tänkas göras. Nu känner jag däremot att jag är betydligt mer förberedd och mer vaksam på folks beteende. Betyder detta att jag är förberedd och kommer kunna hantera en psykopat när jag väl möter den? Nej antagligen inte, men jag är åtminstone mer förbered nu är jag var innan.

Innehållsmässigt kan jag inte riktigt kommentera någon av böckerna. Båda böckerna är baserad på fakta och författaren är beteendevetare, vilket jag själv inte är och jag har aldrig forskat på ämnet. Så därför känner jag att jag varken kan eller bör kommentera ämnet överhuvudtaget.

Språket kan jag däremot kommentera. Jag tycker författaren använder ett väldigt lättsamt språk och genom att blanda allvar med skämt gör han texten väldigt lätt att ta till sig. Texten är indelade i tydliga kapitel med gott om underrubriker vilket jag tycker gör att det finns många bra ställen att pausa i texten och återkomma vid ett annat tillfälle vilket behövs efter som det är en hel del information att ta in. Jag upplever också att författaren pratar färdigt om ett ämne innan han går vidare till nästa ämne. Vilket bidrar till att det är enkelt att ”hoppa in och ur” texten utan att tappa bort sig eller bli förvirrad efter som texten inte är skriven som en enda lång text utan som tydliga stycken och kapitel med egna början och slut.

Jag gav Omgiven av idioter 4/5 och Omgiven av psykopater 5/5. Jag tycker absolut att detta är två böcker som alla borde läsa för att få större förståelse för oss själva och alla runt omkring och för att lära oss hur vi skyddar oss själva från manipulation, inte bara från psykopater utan från alla.

Jag har tyckte att båda böcker har varit otroligt givande att läsa och blev väldigt glad när jag fick reda på att det kommer att släppas en till. Jag ser verkligen fram emot att läsa Omgiven av dåliga chefer när den kommer ut i höst!

Har du läst de här böckerna? Vad tyckte du? Håller du med mig? Eller tycker du något annat?

Tills nästa gång. Trevlig läsning!

----------------

Titel: Omgiven av idioter / Omgiven av psykopater

Författare: Thomas Erikson

Förlag: Månpocket / Forum Förlag

ISBN: 9789175038407 / 9789137150475

Biggest no no’s

När det kommer till böcker har vi alla saker som kan vara en omedelbar ”deal breaker”. Saker som är så helt avgörande för oss att vi kan vara redo att lägga ner boken omedelbart och gå vidare till nästa bok. Små saker som kan förstöra en hel bok.

Det här är mina biggest no no’s när det kommer till böcker.

#1

Dåliga lösningar

Det här kanske låter som en självklarhet men tydligen inte.

När boken börjar lida mot sitt slut, vår hjälte är nere för räkning och vi bara väntar på att någon ska svepa in och rädda vår hjälte eller att vår hjälte ska plocka fram ett ess ur rockärmen. Det är här många författare gör sitt misstag, när hjälten antingen kommer på: just det jag har ju den här förmågan/magiska kraften som jag aldrig tidigare nämnt och aldrig tidigare använt, men som jag absolut har haft hela tiden men som jag bara har glömt bort fram tills nu.

Eller när hjälten i krisögonblicket plötslig känner hur en ny förmåga/magisk kraft bara kommer till den och den bara omedelbart vet hur man ska använda den, helt utan att någonsin ha använt den eller tränat upp den tidigare.

När något av det här sker är det enda jag tänker på: Jaha nu har författaren skrivit in sig i ett hörn som den inte kan ta sig ur, så nu måste vi hitta på en skitdålig lösning och låtsas att det var planen hela tiden.

När det gäller det första alternativet så är den enkla lösningen för författaren att helt enkelt nämna den otrolig lösningen tidigare under bokens gång. Man kan inte skriva en bok där svärdsfäktning inte nämns en enda gång, förutom på de sista 10 sidorna där huvudkaraktären plötsligt avslöjar att den ju är trefaldig vinnare i världsmästerskapen i fäktning och utan problem kan meja ner fienden med sitt svärd. Om du vill att jag ska tycka det känns trovärdig måste du ha nämnt det tidigare, det kan inte bara dyka upp från ingenstans, som en ”magisk” lösning från en klar himmel.

När det kommer till det andra alternativet så tänker jag mig att författaren försöker skapa en ”i adrenalinets hätta situation”. Det finns ju historier om mammor som har lyft hela bilar för att rädda sina barn, tack vare adrenalinet.

Men i böckerna beskriver man det som att karaktären plötsligt känner hur kraften kommer till dem och de bara vet exakt hur de ska göra för att använda kraften osv osv. Jag tror det är det som stör mig mest att när de lägger fram det så, så låter det så overkligt. Jag har svårt att tro att de där mammorna ”kände hur styrkan kom till dem och de bara visste att de skulle kunna lyfta bilen bara så där”. I sånna situationer tänker man sällan särskilt mycket man är så upprymd av skräck och panik. Och när man frågar dessa mammor efteråt minns det knappt hur det har gått till, de tänkte inte på så mycket annat än att de var tvungna att rädda sitt barn.

#2

Kärlek vid första ögonkastet

Nej jag tror inte att man kan bli djupt förälskad i någon bara genom att ha sett dem en gång, vilket är fallet i sååååå många böcker… *host* Twilight.

Visst tror jag att man kan fatta tycke för någon direkt, genom att man till exempel märker att man har mycket gemensamt, eller att personen säger saker som man tycker är bra eller som man håller med om. Men att någon skulle bli helt upp över öronen förälskad i någon bara för att personen klev in i rummet, nej jag tror inte det. Då är ju personen bara förälskad i den andres utseende, inte person i sig.

Det finns alldeles för många böcker där den kvinnliga karaktären (för låt oss vara ärliga, det är oftast de kvinnliga karaktärerna) blir helt förälskad i en manlig karaktär bara efter att ha sett honom en gång, och nu tänker hon ägna resten av boken åt att tråna och jaga efter honom.

#3

Onödig kärlek

Det är precis vad det låter som, när man stoppar in kärlek i varje bok bara för att där måste vara kärlek med. Jag läser främst fantasy, sci-fi och äventyrsböcker och jag kan bli frustrerad över att det är så många författare som känner att de måste stoppa in kärlek i alla böcker bara för att det måste vara med. Det är alldeles för många böcker där det känns som att bara två karaktärer av motsatt kön har vistats i samma rum så måste de bli tillsammans längre fram i boken. Eller att alla karaktärerna i boken måste paras ihop i par innan boken tar slut. För gud förbjude att en karaktär skulle vara singel!

Jag tycker att det är dags att vi accepterar: Det är okej att ha en karaktär som är singel och nöjd med det. Karaktären kan vara badass ändå. Alla karaktärer måste inte ha en crush som de jagar genom hela boken eller en partner som de inte klarar sig utan.

Och ska jag vara ärlig upplever jag det som att det är värre med kvinnliga karaktärer än med manliga. Det är vanligare att jag läser en bok om en manlig karaktär där han fokuserar på sig själv, sitt liv och allt annat, än en partner, än tvärtom. Till och med de mest badass kvinnokaraktärerna måste alltid vara förälskade i någon som de drömmer om och blir alldeles svag i knäna när de tittar in i den andras ögon osv osv. Varför kan det inte finnas några badass kvinnliga karaktärer som klarar sig på egen hand om sig fokuserar på sig själv och sitt liv.

#4

Dualperspectiv

Dvs en bok ur flera personers perspektiv.

När det kommer till att använda fler persons perspektiv så känner jag att det är lite som med superkrafter: Med mäktiga krafter följer stort ansvar.

Jag anser helt enkelt att det är något som på rätt plats, i rätt bok, kan tillföra massor för läsaren. Men i fel bok och använt på fel sätt skapar det bara kaos. I vissa böcker som tex Children of blood and bone så tycker jag det tillför massor. Det ger oss möjlighet att se världen ur fiendens perspektiv och gör att vi kan förstå bättre varför de beter sig som de gör.

I andra böcker, som tex i bokserien Själarnas öden, tycker jag bara det blir rörigt. Desto längre in i serien du kommer desto fler karaktärer får man följa. Detta skapar förvirring och splittring när man inte hinner lära känna karaktärerna ordentligt.

I en bok där man bara följer en karaktär har vi hela boken på oss att lära känna karaktären, dess familj och vänner. Om vi växlar mellan två karaktärer ska samma utrymme delas på två. Desto fler karaktärer vi ska följa och hoppa mellan desto mindre utrymmet får varje karaktär. Det ger oss som läser mindre tid att lära känna karaktären och det gör det svårare att hinna lära sig vem som tycker vad och vems kompis som är vems osv.

Frågar du mig tycker jag att det är alldeles för många som använder dualperspectiv på fel sätt. När det används rätt så gillar jag det, men det är alldeles för sällan det händer, enligt mig.

Det var alla mina ”Biggest no no’s”. Håller du med mig? Eller tycker du att jag är helt ute och cyklar? Vad är det västa du vet i en bok?

Jag ser fram emot att höra vad du tycker!

Tills nästa gång! Trevlig läsning!

Döttrar av natt - Recension

För er som ännu inte hunnit läsa Döttrar av natt eller för er som tänkt att ni ska plocka upp serien Själarnas öden men ännu inte börjat, ni kan lugnt läsa vidare, detta är en spoiler fri bokrecension!

Serien utspelar sig i en dimension i angränsning till människornas dimension. Här lever svartänglar, alver, troll, demoner, hybrider och mäktigast av dem alla gudinnorna. Gudinnorna är fem kvinnor som styr och vakar över alla världens själar och beslutar om deras öden. Döttrar av natt är fjärde boken i serien Själarnas öden. Vi kastas omedelbart in i historien, helt utan några uterblickar. Vi befinner oss nu flera år efter det att den tredje boken slutade. Under dessa år har ett nytt hot långsamt och obemärkt smugit sig in i världen och ligger och lurar utom synhåll. När gudinnorna och alla runt omkring väl ser hur det nya hotet har infekterar världen verkar det nästan som att det är försent. Kommer det att gå att rädda världen eller är det försent för dem alla?

Jag måste först och främst måste jag börja med att säga att det är ett tag sedan jag läste de tidigare böckerna i serien. Detta är fjärde delen i serien Själarnas öden och en liten titt på Goodreads visar att jag läste ut den förra boken i serien den 20 april 2016… det är ett tag sedan.

Detta gör att jag har glömt en del saker och det kände jag direkt. Särskilt när det kom till namnen. Det tog mig lite tid att reda ut vem som var vem.

Normalt har jag inga problem med att plocka upp fortsättningen på en serie ett tag senare. Jag brukar vara rätt så bra på att snappa upp vem som är vem och fylla i luckorna med vad som har hänt. Men sättet som Själarnas öden böckerna är skrivna på gör att det blir lite svårare än vanligt efter som böckerna till att börja med har väldigt många karaktärer att hålla ordning på. Som om inte det vore nog är boken skriven i ett flerpersonsperspektiv vilket innebär att vi följer flera olika personer i boken, inte bara en. Detta gör att vi kastas fram och tillbaka mellan karaktärerna och det blir ännu rörigare att hålla reda på vem som är vem. Slutligen är det inte samma karaktärer som är huvudkaraktärerna i de olika böckerna. Även om världen är den samma och alla karaktärerna är där så fokuserar varje ny bok på nya karaktärer.

Jag minns att reda från första början när jag öppnade och läste Ödesgudinnans val, den första boken i serien, för första gången så var jag fast. Historien och själva storyn var så fängslande att jag inte kunde lägga ner boken, jag ville bara veta vad som skulle hända sen. Storyn är gripande och jag kan inte hjälpa det, varje gång jag öppnar dessa böckerna så är jag fast. Jag tycker att världen beskrivs väldigt bra och miljöerna målas snabbt upp framför en. Karaktärerna är välskrivna och unika, alla på sitt sätt, och man kan inte låta bli att gilla dem. Detta har varit den övervägande anledningen till att jag valt att läsa vidare i serien, trotts att jag anser att där är många fel med serien i allmänhet.

Till att börja med har jag alltid funnit böckerna något röriga, det är helt enkelt för många karaktärer för min smak och det faktum att vi följer ca 4-6 karaktärer huvudkaraktärer och ska försöka få grepp om alla de olika karaktärernas liv gör det hela förvirrande. Jag anser också att historien blir lidande efter som författaren försöker fokusera lika mycket på alla karaktärerna och deras personliga historia och problem. Desto fler karaktärer du försöker göra till huvudkaraktärer desto mer splittrat blir vårt fokus och vårt intresse för varje karaktär om du frågar mig.

Till på köpet kastas vi ganska raskt fram och tillbaka mellan de olika karaktärerna och de kan få allt mellan ett halv kapitel och ett stycke innan vi byter vidare.

En annan sak som helt enkelt inte går ihop för mig är att man beskriver gudinnorna som den världens högsta makt, det finns ingen mäktigare än gudinnorna efter som de har ansvar för alla världens själar. Trotts detta verkar gudinnorna endast har koll på sin egen dimension och människornas. Det finns alltså massor med andra dimensioner som gudinnorna inte har något som helst koll på och inte verkar veta något alls om, fast att de tar hand om de själar som bor i den. Varje gång ett nytt stort problem dyker upp och hotar dimensionerna så vänder man sig till gudinnorna för hjälp, men varje gång står de handfallna och har ingen aning om hur man ska lösa problemet och det verkar alltid vara någon annan som får lösa det åt dem. Så när det väl kommer till krita känns dessa allsmäktiga gudinnor inte alls så allsmäktiga trotts allt. Vilket gör hela berättelsen, världen och alla karaktärerna lite… svaga. Hela historien blir helt enkelt lite lam, klen och icke trovärdig.

Slutligen kommer vi till en av mina ”Biggest no no’s”. När våra karaktärer är i livsfara, ingen verkar kunna rädda dem… och plötsligt upptäcken en karaktär en helt ny magisk förmåga som de aldrig tidigare har vetat om att de har, som dyker upp precis i exakt rätt ögonblick och som visar sig vara precis exakt vad de behövde för att rädda situationen.

Alltså jag går i taket! Sånt händer inte! Okej att någon sveper in och räddar alla precis i sista ögonblicket, det gör mig ingenting. Men när författarna har skrivit in sina karaktärer i ett hörn och det plötsligt inte finns någon som kan rädda dem, då är det inte okej att plötsligt hitta på en helt ny kraft som de ”helt plötsligt upptäckte och aldrig känt till tidigare, som nu magiskt kan rädda dem” eller nästan ännu värre.

Okej, okej, jag ska sluta klaga och lugna ner mig ;), men vissa saker retar verkligen upp en.

Sammanfattningsvis så är boken egentligen en svag 3:a eftersom det är för många lösa trådar i både världen och storyn och på vissa punkter känns det inte som att den inte är ordentligt genomarbetad. I slutändan är det storyn som rädda det hela. På något sätt kan jag inte låta bli att fastna i den och vilja veta mer, den är fängslande och spännande.

Tack vare det väljer jag att ge Döttrar av natt 4/5.

Har du läst boken Döttrar av natt eller serien Själarnas öden? Vad tyckte du? Håller du med eller tycker du att jag har helt fel? Jag är öppen för diskussion :)

Tills nästa gång! Trevlig läsning!

----------------

Titel: Döttrar av natt (Själarnas öden, #4)

Författare: Caroline Hurtig

Förlag: Seraf Förlag

ISBN: 9789188487094