Offrens offer - Recension

En mycket spännande och stundvis ganska obehaglig bok.

Jag fick ett recensionsex av den här boken i december. Den låt väldigt spännande och jag la den direkt till min att-läsa-lista. Dock hade jag en del andra böcker som jag just då såg mer fram emot att läsa och boken halkade därför ner på priolistan. Nu har boken varit ute i butik ett tag och jag har äntligen fått tummen ur till att läsa den, och plötsligt undrar jag varför jag inte tagit mig tid och läsa den tidigare.

Från första stund är jag fast och jag kan inte sluta läsa. Här handlar det inte om något långsamt intro inte. Vi slängs direkt in i historien och till bokens första brottsplats där vi hittar en kraftigt torterad kropp. Alla utgår ifrån att personen är död pga dess allvarliga skador, tills personen ifråga börjar skrika.

Härifrån tar boken sats och vi skickas ut på ett spännande men fruktansvärt äventyr.

Kropp efter kropp dyker upp genom bokens gång, den ena värre torterad och sargad än den andre. Till en början följer vi historien genom två personers perspektiv, polisen Carl, som är ansvarig för utredningen av morden och Aftonbladsreportern Alexandra, som konstant försöker snoka reda på vad som har hänt så att hon kan skriva en artikel om det. En bit in i boken får vi även se bitar av historien ur mördarens perspektiv tills vi, i slutet av boken, följer denna helt helt och hållet.

Boken väldigt ganska fruktansvärd och inte för den äckelmagade då författaren inte skyr några detaljer när det kommer till att beskriva exakt hur tortyren går till väga när vi få följa historien ur mördarens perspektiv. Utöver det var boken i sig inte särskilt grov, utan är mest spännande.

Språket är lättsamt och enkelt vilket jag tycker är bra och gör att storyn flyter på bra. Historien griper tag i en från första sidan och det är omöjligt att lägga boken. Vi lär inte känna karaktärerna alltför väl, utan vi får reda på lite lagom mycket, vilket jag tycker är bra och det känns relevant till storyn. Detta efter som bokens fokus ligger på morden och jakten på mördaren, vilket är där jag tycker att fokuset ska ligga, inte på att lära känna polisen personligen. Karaktärerna känns väldigt trovärdiga, särskilt mördaren, när vi lär känna denna.

Vill du följa poliser i en spännande jakt på en mördare som lämnar en strid ström av kroppar efter sig och som är så skicklig att den verkar omöjlig att fånga tycker jag absolut att du ska plocka upp Offrens offer.

Jag gav boken 4/5 eftersom jag tyckte den var väldigt spännande och bra och inte kunde lägga ner den. Däremot blev det mot slutet till och med lite väl obehagligt och äckligt för min del. Hade det inte varit för det hade den fått en 5a av mig.

Håller ni med mig? Håller ni inte med mig? Jag ser fram emot att höra vad ni tycker!

Tills nästa gång! Trevlig läsning!

----------------

Titel: Offrens offer

Författare: Bo Svernström

Förlag: Albert Bonniers Förlag

ISBN: 9789143531220

Sommarens böcker 2018

Det börjar äntligen närma sig sommar, i alla fall enligt kalendern och bokförlagen, sen att snön smälte bort för bara några dagar sedan spelar ju ingen roll. För nu börjar boksläppet för en massa bra böcker att närma sig! Så vem bryr sig om vi ska behöva sitta med vinterjacka och vantar på stranden, så länge jag kan göra det med någon av böckerna som jag nämner nedan så klarar jag mig 😉.

Vädret åsido. Jag har satt ihop en lista över böcker som kommer släppas sommaren 2018som jag ser fram emot och knappt kan bärga mig innan jag får läsa.

Skuggornas drottning - Sarah J Maas - 9789177813668 - 2018-08-24

Drottningen - Kiera Cass - 9789132205156 - 2018-05-02

En gång för alla - Sarah Dessen - 9789129706703 - 2018-06-11

Mordön - Camilla Lagerqvist - 9789132205330 - 2018-05-25

Sommar på den lilla ön i havet - Jenny Colgan - 9789176795675 - 2018-05-11

Note to self: Rutiga byxor funkar inte här - Marie Hammar, Abbe Wahlquist - 9789129707892 - 2018-06-15

Den lilla bistron i Bretagne - Nina George - 9789170285066 - 2018-05-07

Elize och hennes monster - Francesca Zappia - 9789170285066 - 2018-04-13

En sommar i Brighton - Lucy Diamond - 9789177710585 - 2018-06-05

I huvudet på Miss Lyckad - Veronica Linarfve - 9789177793328 - 2018-05-24

Med hälsningar från Båstad - Jenny Fagerlund - 9789113083155 - 2018-06-22

Harry Potter: En magisk historia - 9789129710427 - 2018-06-11

Sådär, det var alla böcker jag ser fram emot den här sommaren… än så länge i alla fall. Hittade du någon ny bok som du ser fram emot? Eller tycker du kanske att det saknas någon bok på lista? Jag ser fram emot att höra vad ni tycker!

Tills nästa gång! Trevlig Läsning!

Children of blood and bone - Recension

Jag hade aldrig hört om boken eller författaren tidigare när jag fick den. Efter att ha läst baksidan och alla lovord som boken fått var jag såld och jag måste säga att boken höll vad den lovade. Den är ganska lång och kan, enligt min mening, bli lite tung att läsa vill tillfällen efter som det känns som att man inte kommer någonvart. Men vad handlar boken om eg? Låt oss hoppa rakt in i handlingen.

När Zélie, vår huvudkaraktär, var liten var landet Orïsha fullt av magi och det fanns särskilda personer, kallade majier, som kunde utföra olika sorters magi. Men en dag när Zélie var lite drog kungens män fram genom landet och fängslade och avrättade alla majier och förstörde magin, en dag som av de överlevande kallade Räden.

Zélie är en divîner, en person som skulle växt upp och blivit en maji om magin fortfarande existerat i landet. Men utan magin är hon precis som alla andra, förutom det faktum och att hon och alla andra divîner har snövitt hår som syns långa vägar, ett tydligt tecken på vad hon är.

Enda sedan Räden har divînerna blivit förtycka och behandlade värre än djur, man använder till och med öppet det vidrigt nedsättande ordet Mask när man pratar om dem. Divînerna måste betala högre skatt än alla andra, endast på grund av vad de är, och om de inte kan betala hamnar man i Stocken, vilket rakt upp och ner är ett arbetsläger. Vakterna, som är landets polis och beskydd är fria att göra vad de vill mot divînerna och kommer undan med det.

När Amari, landets prinsessa, får reda på att hennes pappa har fått tag i en skriftrulle som bär på magiska krafter, trotts att magin sägs vara förintad, beslutar sig Amari för att stjäla skriftrullen., varför vet hon inte. Under flykten stöter Amari på Zélie och tillsammans med Zélies bror Tzain ger de sig ut för att se om det är möjligt att återställa magin till världen med hjälp av skriftrullen samtidigt som de flyr från Amaris bror och far och hela hans armé.

Boken är multiperspektiv bok och genom bokens gång får vi följa fyra karaktärer och se historien ur fyra olika perspektiv. Vår huvudkaraktär Zélie, hennes bror Tzain, landets prinsessa Amari och hennes bror Inan, landets prins.

Jag gillar Zélies karaktär hon är en väldigt stark karaktär med starka åsikter och hon böjer sig inte för någon, trotts att hon är en förtryckt divîner. Hon är envis och har kort stubin och ordspråket ”vad som inte dödar dig, gör dig starkare” känns som en perfekt beskrivning av Zélie. Hon får så mycket skit genom livet på grund av vem hon är, men hon låter inte det trycka ner henne, det ger bara mer bränsle åt hennes inre glöd och gör henne starkare.

Inan och Amari, landets kungligheter, och barn till kungen som förslavat hela landet. När historien börjar har Amaria aldrig varit utanför huvudstadens portar, hon har aldrig sett sitt eget land. Inan och andra sidan tränas för att bli general för landets armé och han blir konstant hjärntvättad av sin far. Detta gör att båda är helt övertygad om att deras pappa är en rättvis kung och att allt ont han gör mot divînerna gör han för att han måste, för att divînerna är ett ont folk.

Historien i sin helhet känns ny och fräsch trotts att grundhistorien, att fly från makten för att rädda sitt folk, inte är det. Men världen och magisystemet är nya och man kan inte låta bli att vilja höra mer. Trotts att magin nämns mest hela tiden är det fortfarande gott om lockar och i slutändan känner jag att jag vet rätt lite om magisystemet och hur det fungerar. Antagligen efter om Zélie själv aldrig har haft magi utan bara vet det hon hört från sin mamma, men jag ser fram emot att höra mer om magin i de kommande böckerna.

Det var några saker som jag fastnade särskilt på genom historiens gång. Det första var att hur Zélie säger att kosidánerna aldrig kommer att respektera divînerna om de inte har magin att skydda sig med. När hon säger det så, så låter det helt okej. Men när hon sedan fortsätter säger hon mer eller mindre att divînerna måste ha det största vapnet (magin) annars kommer de aldrig att kunna ta strid mot kosidánerna. Hon menar att hennes folk inte kan stå upp för sig själva om det inte har magin och det låter som att hennes folk inte är någonting utan den. Tillslut verkar det nästan som att hon säger att de måste använda magin för att trycka tillbaka kosidánerna till deras rättmätige plats, underminerade divînerna, att divînerna är de enda som kan hantera makt.

Detta säger hon flera gånger genom bokens gång och det verkar vara mantrat som gör att hon orkar fortsätta. Men jag måste säga att reda första gången jag hörde det blev jag orolig. Zélie är menad att vara våran hjälte och hela historien handlar om att Zélie ska rädda sin befolkning och sitt land genom att använda magin för att trycka ner en annan befolkning istället, bara för att hennes egen befolkning ska slippa vara underst…Va?! Det känns som en väldigt märkligt lösning. Hela henne plan går ut på att hon anser att hennes egen befolkning är bättre anpassade till att sitta vid makten än kosidánerna. Hennes befolkning skulle självklart vara mer rättvis… eller?! Hur vet vi det? Det är ju bara något hon tycker.

En annan sak som verkligen stör mig är djuren som beskriv i boken. De kändes så fake och som att författaren bara stoppat in dem i boken bara för att göra storyn mer exotisk eller för att försöka göra fantasivärlden mer verklig. Jag har ingen aning, men det störde mig något helt otroligt. Det enda hon egentligen har gjort är att hon tagit de vanliga djuren som finns i den riktiga världen, gett dem horn, ändrat storleken på några av dem och sedan gett djurets namn en ny ändelse. Så en panter heter panterin och ett lejon heter lejonin. Vad var poängen med det? Det är inte som att djuren bidrar till historien på något vis förutom att alla rider runt på stora kattdjur i stället för att rida på hästar eller kameler. Vilket det lika gärna kunde ha gjort, de gör inget skillnad för storyn. För mig störde djuren historien. Utan dem hade jag kunnat föreställa mig att detta var någon gammal afrikansk sägen eller legend som man berättar för sin barn. Historien kändes som att den hade kunnat passa in i den verkligen världen på något vis. När man sedan stoppade in djuren kändes det bara som en dåligt skapad fantasyvärld om du frågar mig.

Jag brukar inte vara ett fan av flerperspektivshistorier. Jag tycker oftast att det blir rörigt och många gånger anser jag inte ens att det bidrar något till historien. Den här gången var jag däremot glad åt det och tyckte verklige att det bidrog till berättelsen. Genom att inte bara se Zélies sida av historien utan även Amarias och Inans göra att man får betydligt mer förståelse för deras karaktärer. Jag gillade att följa Amari, den bortskämda prinsessan som för första gången får komma ut i världen och se sig omkring. När vi först möter henne är hon helt övertygad om att hennes far är en rättvis man och att han är en bra kung. Men efterhand upptäcker hon vilka fruktansvärda saker hennes far utsätter sitt folk för och mer och mer börjar hon inser att hennes far kanske inte är den goda kung som hon en gång trodde. Tack vare att boken är skriven som en flerperspektivsberättelse får vi se detta på ett helt annat vis en vad vi annars skulle ha gjort.

Slutligen vill jag säga att trotts att jag flög fram genom sidorna och inte kunde lägga ner boken måste jag säga att boken, till en stor del i mitten, blev det väldigt långrandig och hur många sidor jag än läste så kändes det som att jag inte kom någonstans i historien, som att gå genom lera. Efter som historien handlar om hur de flyr från makten hela boken igenom så blir det väldigt mycket samma. Det enda de gör är att slåss, fly och prata om vad de ska göra när de väl kommer fram till sitt mål. Samtidigt känns det som att många delar av storyn kunde ha kortats ner utan att det gjort någon nämnvärd skillnad och flera händelser och scener var längre och mer utdragna än som var nödvändigt för storyn. Jag vet inte vad ni andra säger, men jag anser att historien hade mått bra av en förkortning.

Jag ger boken 4/5, hade den inte varit så långrandig hade den fått 5/5. Boken finns nu ute både på svenska och engelska.

Håller ni med mig? Håller ni inte med mig? Jag ser fram emot att höra vad ni tycker!

Tills nästa gång! Trevlig läsning!

----------------

Titel: Children of blood and bone - Solstenen Författare: Tomi Adeyemi Förlag: Lavender Lit ISBN: 9789187879371